Jag låter mina barn titta på Astrid Lindgrens filmer och jag har Astrid Lindgrenböcker hemma. Men jag undrar ibland vad ex Emil i Lönneberga är för en förebild för barnen? De lär ju bara lära sig en massa hyss, bus och ställa till förtret?
Eller den däringa Pippi? Hon gör allsköns tricks och framställer både myndigheter och polismakten som fullständigt inkompetent. Är det en bra förebild?
Jag vet hur stor Astrid är här på gränsen till en avgud och hyllas till höger och vänster. Men man borde få åtminstone ifrågasätta denna heliga ko. Men jag kan inte låta bli att erkänna att jag också älskar och alltid har älskat Astrid Lindgren.
Kommentera gärna, klicka här! Men sakliga kommentarer utan affekt, tack.
1 kommentar:
Du är ett halvt sekel för sent ute med din oro. De där funderingarna togs upp redan då Pippi var "ung".
Två saker talar emot att din oro skulle vara befogad:
1) Pippi är fantasi... barn kan skilja på fantasi och verklighet, speciellt som verkliga poliser är klädda i blå/svart (inte beige-svart) och kör vit/gula polisbilar (inte svarta veteranbilar). Vidare är Emil - även om han är halv-dokumentär - egentligen snäll och har de bästa av avsikter... det bara blir fel. Vidare är 1900-1910 talets bondsamhälle rätt olikt 2000-2010 talets Sverige. Det finns inget som gör att man direkt associerar med Emil.
2) Två och en halv generationer har hittils vuxit upp med Pippi och Emil utan att ha farit illa av det.
Dessutom är det bara hälsosamt att tänka själv och besluta efter eget huvud... precis som Pipp och Emil gör. Hade alla barn allid gjort som sina föräldrar hade vi förmodligen inte kommit förbi medeltid i utvecklingen än.
/Micke, 33-årig tvåbarnspappa.
Skicka en kommentar